Detta har hänt tidigare: Jag döpte mig själv till: ''The best Harry'' Jag skickade ett meddelande till mig själv så jag också fick hennes nummer. Det var nog tur att jag mötte henne nu. Annars skulle jag säkert gått och drömt om henne i flera månader.. Eller tja typ nån vecka men ändå...
*Zayns perspektiv:
2 veckor senare.
Jag satt ensam i min lägenhet med datorn i mitt knä. På skärmen var en bild på Perrie kyssandes med en annan kille. En sak som jag aldrig trodde att hon skulle göra. Tårarna kom sakta men tillslut rann de ner för mina kinder. Det enda jag kom på då var att Sms:a någon av killarna. Louis kunde säkert få mig på bättre humör men jag behövde verkligen någon som lyssnade och hjälpte mig. Liam var den första jag kom och tänka på då så jag skickade ett sms till honom: ''Can you come over?'' Typ någon minut senare knackade det på dörren. ''Fan va fort han kom'' tänkte jag.
När jag öppnade dörren stod Perrie hon såg typ oskyldig ut.
'''What are you doing here?'' frågade jag med ostadig röst.
''Zayn please can I come in? I want to explain everything so we can start over!'' Sa hon. Börja om!?
''No you can't. It's over Perrie, you cheated and I don't need to know more bye Perrie. '' Sa jag hårt till henne och slog igen dörren.
*Liams perspektiv*
'''Can you come over?'' Fick jag från Zayn. Jag hade sett bilden på Perrie med en annan kille. Han såg nästan ut som Harry men han skulle väl aldrig göra så mot sin bästavän? Jag satte på mig en hoodie och ett par mjukis byxor. jag hoppade in i mina converse och började gå ner mot Zayns lägenhe. Han hade bara sin lägenhet 1 våning från min. Alla vi killar bodde i varsin lägenhet i det här lägenhetshuset.
När jag kom ner till Zayns lägenhet satt Perrie utanför med huvudet mellan knäna. Hon såg väldigt ledsen ut men jag kände verkligen att Zayn behövde mig just nu. Perrie var ju ändå min vän så jag kanske skulle behöva trösta henne..
’’It’s over.. Zerrie don’t exist anymore.’’ Hörde jag att Perrie snyftade. Jag visste väl att vara otrogen var det värsta som fanns enligt Zayn. Det var som en lögn men ännu värre, en väldigt stor lögn.
Jag gick in i lägenheten och gick bort till soffan där Zayn låg. Det syndes att han hade gråtit men om jag skulle påpeka det skulle han nog neka det.
*Samanthas perspektiv*
Snart hade jag ledigt från resturangen. Jag skulle jobba några dagar till. Sedan skulle jag åka hem till min familj och ha en trevlig. När jag hade varit borta hade min bästavän och min pojkvän blivit ihop. Det hade jag typ varit ledsen i en dag över för att jag kände att de skulle ha det mycket bättre ihop! Jag kunde förstå om det va jobbigt att bara träffa sin flickvän några gånger per år. Våra känslor hade också svalnat med tiden. Vi hade liksom varit ihop 3 år och att det hade hållit så länge var jag tillochmed förvånad över.
Jag hade typ träffat Taylor varje dag efter jobbet. Han var sjukt trevlig och han var den enda vännen jag hade Paris just nu så jag var sjukt glad att jag fick den där blåtiran så jag träffade honom. Dock så visste typ både han och jag att vi var för lika för att bli ett par och ingen av oss kände oss som ett par vilket var ganska bra att vi kände likadant om varandra.
Jag gick in på internet och gick in på en skvallerblogg. Jag hade alltid älskat skvallerbloggar även om det var lögn ibland. När jag kom in på skvallertidningen var det en stor bild på Perrie och en kille. Som rubrik stod det ’’IS ZERRIE OVER!?’’. Jag såg fort att det inte var Zayn som hon kysste utan det var någon kille med halvlockigt hår.
Jag kom på att jag kunde messa Harry och fråga om han visste något om vad som hade hänt med Perrie och Zayn.
*Zayns perspektiv*
Jag kände mig lite dum som stängde igen dörren sådär framför Perries ansikte men det hon gjorde är ganska svårt att liksom förlåta bara så där. Jag kanske inte menade att vi var över men just nu kändes det som det. Det var nog faktiskt lika bra att vi gick skiljda vägar eller att jag skulle få ta min tid att komma över att hon hade varit otrogen.
Någon öppnade och stängde dörren jag såg lite kort att det var Liam som hade gjort det.
'''Zayn, Perrie is so sorry she sitting outside your door and cry.'' Sa han med en ledsen ton.
''Yeah but if it would be her and me again I need time to think about it. Maybe that I can forgive her sometime but right now I can't. Go and talk o her and drive her home.
Zerrie över just nu! Alltså även att jag älskar Zayn in Real så tror jag inte att Perrie skulle vara otrogen mot honom! Så det här är liksom typ osant till 100%
Kommentera! Kram!
Detta här hänt tidigare: ''Harry are you ready to partyy?'' Ropade Niall och hoppade runt som en kängru i mitt hotellrum.
''Yes I am'' sa jag.
När vi kom in på klubben var det hög musik och mycket folk. 'Det här kanske ändå inte är sämre än i England'' tänkte jag innan jag gick bort till baren och hämtade en öl.
''Samanthas perspektiv'':
Jag kunde inte sova längre än till 5 och det var heller ingen idé att försöka hitta något bra på TV. Jag tog en dusch, tog på mig mina träningskläder och satte upp håret i en hög tofs. Innan jag fick ut konstaterade jag att det var för kallt att bara springa i ett linne så jag sprang tillbaka till mitt rum och hämtade min adidasjacka. Det var en tunnare modell som jag brukade springa i varje gång hemma.
Jag satte på mig mina Urbanears och drog igång min spellista. Det var mest David Guetta, Avicii och Swedish House maffia. Jag satte också igång en timer på 1 timme för att jag behövde komma hem till klockan var halv 7 och nu var den halv 6. Jag satte igång i ett medeltempo och nynnade till musiken. Det var så skönt på morgonen att inga typ var ute.
När jag rundade ett hörn krockade jag med någon. Jag ramlade och kände hur det pulserade vid ögat. Han jag krockade med var längre än mig så mitt öga nådde typ hans käkben. Han kollade oroligt ner på mig som fortfarande låg på marken.
Han sträckte ut handen mot mig och jag tog emot den och han drog mig med ett stadigt grepp upp. Han var sjukt muskulös, hade blont hår och isblå ögon.
Efter ett tag när vi hade stått och stirrat på varandra i typ 5 minuter räckte jag fram min hand och sa:
''Hi I'm Samantha and you are?''
''Taylor'' Sa han med en ganska mörk och hes stämma.
Vi stod och pratade i säkert 20 minuter och jag gav honom mitt nummer. Klockan hade blivit lite mer och jag sprang förbi hemåt. När jag sprang på en gata var jag tvungen att stanna för att det där kända bandet skulle förbi. Jag hoppades innerligt på att mitt öga inte hade blivit helt svullet. Killen med så lockigt hår slängde en blick på mig och kollade storögt på mig.
''Have you been in a fight?'' Frågade han mig
'''No I just run in a guy.'' Sa jag
''Well you're not a fan of us right?'' frågade han och jag tyckte nästan att svaret var självklart. Jag visste ju knappt vem som var vem i bandet så jag skakade lätt på huvudet.
''Do you even know our names?'' Frågade han och jag skakade igen på huvudet. Jag kände mig sjukt dum just då.
''This is Zayn'' Sa han och pekade på den svarthårige killen som suttit med Perrie igår.
''This is Louis''Sa han och pekade på en kille som höll en brunett i handen.
''This is Niall'' Sa han och pekade på en blondin som påminnde lite om Taylor i utseendet men ändå inte.
''This is Liam'' Sa han och pekade bort mot en kille som hade ganska kort hår.
''And I am Harry'' Sa han och log lite överlägset. Ugh ta mig härifrån tänkte jag men jag kunde inte säga det högt.
''Well thanks for showing your names even if I'm gonna forget them cause I really don't care, but I have to run.'' Sa jag och började gå iväg men en hand tog tag i min handled.
''Harrys perspektiv''
''Can I have your number so you maybe know our names?'' Sa jag men sedan kom jag på hur jävla dålig anledning det var för att få hennes mobilnummer. Klantigt värre Harry...
Hon suckade och gav mig sin mobil. Jag döpte mig själv till: ''The best Harry'' Jag skickade ett meddelande till mig själv så jag också fick hennes nummer. Det var nog tur att jag mötte henne nu. Annars skulle jag säkert gått och drömt om henne i flera månader.. Eller tja typ nån vecka men ändå...
Kommentera snälla ni så jag vet vad ni tycker om min novell! Designen är på gång! Puss:*
Ebba
I förra kapitlet: När jag kom till bordet blev jag utstirrad av en kille med sjukt krulligt hår. Jag kände mig inte särskilt bekväm med Hans blickar på mig.. Min blick fastnade på en tjej innan jag insåg att det var Perrie från mitt favoritband Little Mix!!
Stephanies perspektiv:
Jag förstod varför min chef sagt att det var speciella gäster. Det var One Direction med sina flickvänner. Jag hade inte varit något speciellt fan av One Direction, jag visste knappt deras namn. Eller jag visste typ Zayn och Harry eftersom att Zayn var ihop med Perrie och Harry hade varit ihop med Taylor Swift. Jag lämnade fram maten till personerna som skulle ta den och gick sedan bortåt.
Jag hade jobbat övertid så jag tog på mig min skinnjacka och gick hem till min lägenhet. Jag gick ut i köket och kokade tevatten. Jag älskade Forrest Fruit te så jag tog fram en tepåse av den sorten. När jag hade fått iordning mitt te så gick jag ut och satte mig vid tv:n.
Mamma hade typ gjort så jag hade engelska program och allt sådant. Jag bläddrade mellan kanalerna och hittade tillsist ett gammalt avsnitt av Family Guy. Det hade nog varit min favoritserie så länge jag kunde minnas. När avsnittet var slut stängde jag av TV:n, tog av sminket och la mig i sängen. Det skulle ändå vara en lång dag på jobbet imorgon.
Harrys perspektiv:
När jag hade ätit klart maten gick jag ut från resturangen med de andra. Jag och Niall hade bestämt att vi skulle försöka att hitta en nattklubb. Jag visste att de inte var lika bra som de var hemma här i Frankrike men jag hoppades iallafall på att de skulle vara hyffsade.
Kärleksparen skulle stanna vid poolen och mysa, ibland blev man lite avundsjuk på dom. Alla flickvänner jag hade haft höll inte så länge. De flesta var också kända vilket gjorde att vi inte kunda träffa varandra så ofta. Sista förhållandet med Taylor hade gått ganska bra ett tag men sen började vi bråka mer och mer vilket ledde till att vi gjorde slut. Inom media hade vi sagt att vi fortfarande var goda vänner som innan förhållandet men det var verkligen inte sant.
Vi undvek nästan varandra hela tiden och jag tror att hon fortfarande var ganska irriterad på mig. Som om det var bara mitt fel att vi gjorde slut fast det var hennes också.
När jag tänkte på mina förhållanden från tidigare kom hon servitrisen upp i mina tankar också. Hon var verkligen sjukt vacker. Fast det var väl lika bra att glömma henne. Dels så skulle jag nog aldrig få se henne igen. Plus så bodde jag i England och hon bodde i Frankrike.
Hennes utseende såg inte så franskt ut men jag kunde inte heller gissa vilket annat land hon skulle komma ifrån.
Jag vaknade ur mitt dagdrömmande när någon började vifta med handen framför mitt ansikte.
''Hello Harry!?'' Hörde jag Niall säga
''Yes'' Svarade jag lite yrvaket
''Thanks, you have been like off like 10 minutes'' sa han lite retligt. Innan jag hann säga något sa han.
''Was you thinking of a new girl?'' fortsatte han och blinkade till lite med ögat.
Ibland kunde faktiskt Niall vara lite till överdrift men han var som en sådan person. Jag kunde ju faktiskt reta honom för andra saker vilket han tyckte var minst lika irriterande om inte mer.
*någon timme senare*
''Harry are you ready to partyy?'' Ropade Niall och hoppade runt som en kängru i mitt hotellrum.
''Yes I am'' sa jag.
När vi kom in på klubben var det hög musik och mycket folk. 'Det här kanske ändå inte är sämre än i England'' tänkte jag innan jag gick bort till baren och hämtade en öl.
Hej hej ett nytt inlägg! Kanske inte det längsta men jag tror att det är längre än den förra! Kommentera vad ni tror kommer hända och vad ni tycker om novellen än så länge. /ebba
*Stephanies perspektiv* Jag stod ute i köket med de andra kockarna. det var väldigt stort och bra utrymme att vara på. Ikväll skulle det tydligen komma några speciella gäster till restaurangen men mer visste jag inte. När jag satte in mina pannacotta i frysen kände jag mig ganska redo för att äta något. jag bestämde mig för att äta lunchbuffé på restaurangen, jag hade ganska kort lunch så det var bättre att stanna än att springa iväg och försöka hitta tillbaka. Jag hade inte det bästa lokalsinnet i världen vilket gjorde det ännu svårare. Jag var den yngsta på jobbet så jag hade inte direkt skaffat någon kompis på jobbet. på lunchbuffén var det sjukt mycket mat och jag hade inte ens plockat åt mig all mat jag ville ha innan min tallrik var överfull. *3 timmar senare* I köket var det i fullgång att börja med maten och det blev väldigt stökigt i köket. Jag hade till uppgift att sköta såserna och upplägget på tallriken. Eftersom det var en sån lyxig restaurang var allt tvunget att se grymt snyggt ut. Första såsen jag fick göra var bearnaisesås. den blev grymt bra! När de speciella gästerna kom hade hälften av alla kockar gått hem. Vi var ca. 9 kockar kvar så Vi bestämde oss för att göra varsin rätt. Jag fick göra hasselbackspotatis, oxfilé och rödvinssås. Jag blev sjukt nöjd med upplägget av rätten och bad sedan att servitörerna skulle skicka ut rätten tillsammans med de andra. Eftersom det bara var 3 servitörer så fick jag hoppa in och ta 2 tallrikar till bordet.*Zayns perspektiv*Vi satt på en lyxrestaurang i Paris. Den var väldigt fin och jag var här med bandet, Perrie, Danielle , Eleanor och Våran livvakt Paul. När vi hade väntat i 15 minuter kom våran mat till bordet. Det var 3 servitörer som var killar och en ganska lång tjej med kastanjebrunt hår som var uppsatt i en hög tofs. Man såg hur det tändes en liten låga i Harrys ögon när hon kom ut. Han följde henne hela vägen fram tills hon kom till bordet. Hon var snygg visst jag skulle inte kunna erkänna det här när Perrie var här med oss. Jag och Perrie hade haft ett ganska upp och ner förhållande. Jag älskade ju henne men det skulle nog aldrig funka helt. Hon hade Little Mix och jag har ju mitt band.*Samanthas perspektiv*När jag kom till bordet blev jag utstirrad av en kille med sjukt krulligt hår. Jag kände mig inte särskilt bekväm med Hans blickar på mig.. Min blick fastnade på en tjej innan jag insåg att det var Perrie från mitt favoritband Little Mix!!Woho ett kapitel nu! jag har jobbat hela morgonen! kommentera gärna! pussEbba
Samanthas perspektiv:
Jag stod på flygplatsen med mamma, pappa, Elise och min pojkvän Johan.
Jag var ensam barn så jag hade inga syskon därför blev jag bortskämd. Just nu hade jag fått en stor fin lägenhet i mitten av Paris. De skulle betala halva hyran men eftersom att jag nu hade fått ett jobb på Huitrerie Regis så skulle jag säkert ha mycket pengar över till shopping. Huitrerie Regis var en av de finaste resturangerna i Paris och jag var väldigt glad att jag skulle få jobba där.
''I'm gonna miss you so fucking much!'' Elise stod i mina armar och grät. Jag grät aldrig men hon visste hur lika ledsen jag var att det var så långt emellan oss. Elise hade stått vid min sida sedan jag var liten och jag ville verkligen inte lämna henne här men man får ju bara en chans i livet till ett jobb som det här.
Jag kramade om alla en sista gång och gick sedan igenom säkerhetskontrollen. Jag var sjukt exalterad för att jag skulle ju liksom till kärlekensstad. Fast inte med min kärlek utan själv.. Jag fick bort dit planet skulle gå, det var en ganska lång kö som stod där just nu och jag skyndade mig fram så jag inte skulle komma längre bak i kön.
När jag kom ombord på planet så satte jag mig ner.
Jag hade små närvösa fjärilar i magen. Den här gången var det inte för att jag var kär utan för att imorgon var det första dagen på jobbet. När lampan med sittbältessaken kom upp så tog jag på mig bältet och stoppade in ett tuggummi i munnen för att jag inte skulle få lock i öronen.
*Ca 2 timmar senare*
Jag gick ut från flygplatsen och ut till där taxibilarna stod. Mamma hade fixat så det skulle vara en taxi där med mitt namn på som skulle ta mig till den nya lägenheten. Själv hade jag inte sett den utan mamma hade åkt hit med en av sina vänninor och fixat iordning hela lägenheten. Hon trodde att jag skulle gilla den. Jag hade ju iallafall sagt hur jag ville ha den ungefär.
Efter ett tags letande så hittade jag taxin där chaffören stod och höll en skylt med mitt namn på. Det såg sjukt roligt ut när han höll den. Jag skrattade lite för mig själv men gick sedan bort till min taxi.
När jag kom in i lägenheten möttes jag av en stor rymlig hall, det var en ganska öppen planlösning med stora fönster. Jag hade ett stort kök och förvånades också över hur stort mitt badrum var! Det här var mycket bättre än hemma! Hela lägenheten var målat vitt och när jag kom in i mitt rum var det en stor säng. Det var Storbrittanien mönster över väggarna och en vägg var vit med ett stort hjärta av foton på min familj, mina kompisar och Johan. Allt var så himla fint i lägenheten!
*Dagen efter*
Jag vaknade när klockan var 7. Jag hade somnat i mina mjukisbyxor och min stora t-shirt som jag hade haft när jag flygit hit. Jag gick till mitt badrum och tog en dusch, fönade håret och sminkade mig lite lätt. När jag kom tillbaka till mitt sovrum så tog jag på mig ett par jeans och en t-shirt. Jag skulle ju faktiskt ändå få arbetskläder när jag kom till resturangen så jag behövde inte ha något jättefint på mig.
*Ryans perspektiv ( Samanthas chef )*
Jag stod bakom disken och väntade på att den nya tjejen skulle komma. Vi skulle ha ett par speciella gäster idag så när den nya tjejen kom så skulle hon bara få byta om och sedan skulle hon och de andra kockarna börja med att göra deserter till ikväll.
In genom dörren kom en ganska smal, lång och brunhårig tjej. Jag gick fram till henne för att presentera mig.
''Hi, I'm Ryan your boss on the resturant'' hon log lite smått.
''I know, I'm Samantha.''
''Here's your workclothes, switch clothes and then we gonna start with the food.'' Sa jag med halvt dålig engelska. Hon nickade till svars och gick iväg.
Woow det här var ändå ett ganska tråkigt kapitel. Nästa kapitel kommer kanske ut i kväll ( ska börja skriva på det snart.) eller så kommer det ut imorgon kväll!
/ebba
Samantha är 19 år och har precis fått ett jobb. Hon kommer jobba heltid på en av de finaste resturangerna. Tyvärr så ligger jobbet i Frankrike och hon är tvungen att flytta från Oxford, hon skulle väl inte vilja missa att bli en väldigt bra kock.
Samantha har aldrig haft ett bra själv förtroende. Hon är väldigt givmild hemma och i skolan var hon en av de lite populärare tjejerna. Det är nästan ingen heller som vet vad hon gör på sin fritid eftersom hon mest brukar vara instängd på sitt rum.
När hon kommer till Frankrike så börjar det att gå bra på jobbet. En dag så händer det ofattbara...
Hallojj alla! Somsagt inledningen var lite blurrig eftersom att jag skulle försöka skriva i författarens perspektiv.. Haha. Aja jag heter Ebba.. Kommer försöka lägga upp 3-4 inlägg per vecka om inte mer. Jag har inte bestämt vilken resturang det ska vara än men jag hoppas på att jag gör det. One Direction kommer vara kända i novellen!
Kram! /ebba