Too Far From Love Kapitel 4.
Detta här hänt tidigare: ''Harry are you ready to partyy?'' Ropade Niall och hoppade runt som en kängru i mitt hotellrum.
''Yes I am'' sa jag.
När vi kom in på klubben var det hög musik och mycket folk. 'Det här kanske ändå inte är sämre än i England'' tänkte jag innan jag gick bort till baren och hämtade en öl.
''Samanthas perspektiv'':
''Samanthas perspektiv'':
Jag kunde inte sova längre än till 5 och det var heller ingen idé att försöka hitta något bra på TV. Jag tog en dusch, tog på mig mina träningskläder och satte upp håret i en hög tofs. Innan jag fick ut konstaterade jag att det var för kallt att bara springa i ett linne så jag sprang tillbaka till mitt rum och hämtade min adidasjacka. Det var en tunnare modell som jag brukade springa i varje gång hemma.
Jag satte på mig mina Urbanears och drog igång min spellista. Det var mest David Guetta, Avicii och Swedish House maffia. Jag satte också igång en timer på 1 timme för att jag behövde komma hem till klockan var halv 7 och nu var den halv 6. Jag satte igång i ett medeltempo och nynnade till musiken. Det var så skönt på morgonen att inga typ var ute.
När jag rundade ett hörn krockade jag med någon. Jag ramlade och kände hur det pulserade vid ögat. Han jag krockade med var längre än mig så mitt öga nådde typ hans käkben. Han kollade oroligt ner på mig som fortfarande låg på marken.
Han sträckte ut handen mot mig och jag tog emot den och han drog mig med ett stadigt grepp upp. Han var sjukt muskulös, hade blont hår och isblå ögon.
Efter ett tag när vi hade stått och stirrat på varandra i typ 5 minuter räckte jag fram min hand och sa:
''Hi I'm Samantha and you are?''
''Taylor'' Sa han med en ganska mörk och hes stämma.
Vi stod och pratade i säkert 20 minuter och jag gav honom mitt nummer. Klockan hade blivit lite mer och jag sprang förbi hemåt. När jag sprang på en gata var jag tvungen att stanna för att det där kända bandet skulle förbi. Jag hoppades innerligt på att mitt öga inte hade blivit helt svullet. Killen med så lockigt hår slängde en blick på mig och kollade storögt på mig.
''Have you been in a fight?'' Frågade han mig
'''No I just run in a guy.'' Sa jag
''Well you're not a fan of us right?'' frågade han och jag tyckte nästan att svaret var självklart. Jag visste ju knappt vem som var vem i bandet så jag skakade lätt på huvudet.
''Do you even know our names?'' Frågade han och jag skakade igen på huvudet. Jag kände mig sjukt dum just då.
''This is Zayn'' Sa han och pekade på den svarthårige killen som suttit med Perrie igår.
''This is Louis''Sa han och pekade på en kille som höll en brunett i handen.
''This is Niall'' Sa han och pekade på en blondin som påminnde lite om Taylor i utseendet men ändå inte.
''This is Liam'' Sa han och pekade bort mot en kille som hade ganska kort hår.
''And I am Harry'' Sa han och log lite överlägset. Ugh ta mig härifrån tänkte jag men jag kunde inte säga det högt.
''Well thanks for showing your names even if I'm gonna forget them cause I really don't care, but I have to run.'' Sa jag och började gå iväg men en hand tog tag i min handled.
''Harrys perspektiv''
''Can I have your number so you maybe know our names?'' Sa jag men sedan kom jag på hur jävla dålig anledning det var för att få hennes mobilnummer. Klantigt värre Harry...
Hon suckade och gav mig sin mobil. Jag döpte mig själv till: ''The best Harry'' Jag skickade ett meddelande till mig själv så jag också fick hennes nummer. Det var nog tur att jag mötte henne nu. Annars skulle jag säkert gått och drömt om henne i flera månader.. Eller tja typ nån vecka men ändå...
Kommentera snälla ni så jag vet vad ni tycker om min novell! Designen är på gång! Puss:*
Ebba
Kommentarer
Trackback